| |
Falsterbohus historia
Falsterbohus nämns första gången år 1311, då den ursprungliga
borgen från slutet av 1200-talet intogs och förstördes av hanseaterna i
strider mellan de vendiska hansestäderna och kung Erik Menved.
Falsterbohus, som återuppbyggts både större och starkare, utsattes redan
efter några år på nytt för angrepp, denna gång av svenska styrkor under
befäl av drotsen Mats Kettilmundsson. Vid slutet av 1300-talet försköts
tyngdpunkten inom Skånemarknaden från Skanör till Falsterbo.
Kungens fogde flyttade då med sitt folk från den äldre och svagare
Skanörsborgen till Falsterbohus, som bestod av en större salsbyggnad och
ett kärntorn, omgivet av en ringmur och dubbla vallgravar.
Falsterbohus var under 1300-talet en av de platser där drottning
Margareta tog emot rådsherrar och sändebud från andra länder. På
Falsterbohus avled hennes son Olof den 3 augusti 1387, blott 17 år
gammal.
Olof hade efter sin morfar Valdemar Atterdag blivit kung i Danmark redan
vid 5 års ålder och fem år senare även i Norge efter sin far Olaf
Håkansson. Dödsorsaken blev aldrig med säkerhet känd. Olofs lik ställdes
ut i Falsterbo kyrka, innan kroppen balsamerades och fördes till Sorö
klosterkyrka på Själland.
Under 1900-talets första decennium gjorde skaparen av Kulturhistoriska
Museet i Lund, Georg J:son Karlin arkeologiska utgrävningar inom
borgområdet. Många av lösfynden därifrån finns på Kulturen, men även
Falsterbo Museum kan uppvisa några.
Nästa undersökning gjordes 1934-35 av dr Ragnar Blomqvist, som även
gjorde rekonstruktionsskisser, betydligt mera troliga än Karlins. Fynden
från denna undersökning har till större delen överförts till Stockholm.
Idag kan man på platsen få en uppfattning om hur slottet sår ut vid
1300-talets slut med rester av kärntornet, ringmuren, stenar som
markerar sals byggnadens läge samt vallgravarna.
Källa: Falsterbohus, Ragnar Blomqvist
Läs mer
historia här -->
Länkar om Falsterbohus anor -->
|
|
|
